![\"\"](\"\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Ecuador-Anna-Peltonen-kuvaaja-Corinna-Denk2-768x1024.jpg\")
<\/p>\nHur ser en volont\u00e4rs vardag ut i ute i v\u00e4rlden? F\u00f6lj med Anna Peltonen p\u00e5 en resa till Quito i Ecuador f\u00f6r att se hur en dag p\u00e5 ett daghem f\u00f6r utvecklingsst\u00f6rda barn ser ut.<\/p>\n
Solstr\u00e5larna v\u00e4rmer mitt ansikte. Jag h\u00f6r hundarna sk\u00e4lla och bilarna k\u00f6ra. S\u00e5ngen b\u00f6rjar; \u201del gaso\u201d. Ljudet kommer fr\u00e5n lastbilen som s\u00e4ljer gas, varje morgon k\u00f6r den f\u00f6rbi exakt 6:30 p\u00e5 morgonen. Detta \u00e4r min v\u00e4ckarklocka, det \u00e4r dags att vakna. Jag stiger upp fr\u00e5n min s\u00e4ng i det lilla rummet jag under dessa m\u00e5nader kallar min egen.<\/p>\n
Jag bor i familjens g\u00e4strum p\u00e5 \u00f6versta v\u00e5ningen. Mitt rum \u00e4r den enda i den tredje v\u00e5ningen, familjen, det vill s\u00e4ga min hostmamma och -pappa och deras tv\u00e5 vuxna d\u00f6ttrar, har sina rum p\u00e5 andra v\u00e5ningen. Andra dottern studerar tillf\u00e4lligt i Tyskland. Familjen har ocks\u00e5 tv\u00e5 hundar och varje g\u00e5ng jag kommer hem hoppar hundarna f\u00f6r att h\u00e4lsa mig v\u00e4lkommen.<\/p>\n
Jag sl\u00e4nger p\u00e5 mig de f\u00f6rsta kl\u00e4derna jag hittar; jeans och en collegetr\u00f6ja. Detta \u00e4r mer eller mindre vad jag har p\u00e5 mig varje dag. V\u00e4dret i Quito \u00e4ndras inte mycket fr\u00e5n dag till dag, men inom dagen kan v\u00e4dret \u00e4ndras rej\u00e4lt, allt fr\u00e5n skyfall till trettio graders v\u00e4rme och sol.<\/p>\n
Efter att jag sk\u00f6tt mina morgonrutiner g\u00e5r jag ner och \u00e4ter frukost med min hostmamma. Idag har hon lagat fruktsallad, omelett och ostsm\u00f6rg\u00e5sar samt \u201dtomate de \u00e1rbol\u201d juice. I Ecuador finns det m\u00e5nga frukter som jag aldrig sett i Finland eller p\u00e5 mina andra resor. N\u00e4r vi \u00e4tit frukost och diskat v\u00e5ra tallrikar, \u00e4r det dags att \u00e5ka till jobbet.<\/p>\n
N\u00e4r jag kommer till jobbet h\u00e4lsar jag f\u00f6rst p\u00e5 de andra kollegerna med en kindkyss p\u00e5 h\u00f6gra kinden. Detta \u00e4r en viktigt sed i Sydamerika. N\u00e4r jag f\u00f6rst kom till landet var jag lite nerv\u00f6s och obekv\u00e4m med kindpussarna, men nu gillar jag det v\u00e4ldigt mycket. Detta \u00e4r n\u00e5got jag i allm\u00e4nhet kommer att\u00a0sakna n\u00e4r jag kommer hem; att alla m\u00e4nniskor \u00e4r s\u00e5 varma och v\u00e4nliga, och uttrycker \u00f6ppet sina k\u00e4nslor med ord och ber\u00f6ring, med ett konstant leende p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n
Mitt jobb b\u00f6rjar 8:30 d\u00e5 st\u00f6rsta delen av barnen \u00e4nnu inte \u00e4r p\u00e5 plats. Mitt projekt, Camp Hope, erbjuder dagv\u00e5rd med fokus p\u00e5 rehabilitering och medicinsk hj\u00e4lp \u00e5t handikappade barn. Ungef\u00e4r h\u00e4lften av barnen bor hemma med sina familjer medan andra h\u00e4lften \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa och bor p\u00e5 \u201dCasa Jugar\u201d, ett barnhem som \u00e4r sammanh\u00e4ngande med Camp Hope. N\u00e4r klockan n\u00e4rmar sig nio \u00e4r alla barnen \u00e4ntligen p\u00e5 plats och vi tar ut rullstolarna. St\u00f6rsta delen av barnen kan inte g\u00e5 sj\u00e4lv och de har sina egna rullstolar med. I projektet finns fem grupper f\u00f6r olika \u00e5ldrar och niv\u00e5er.<\/p>\n
”Detta \u00e4r n\u00e5got jag i allm\u00e4nhet kommer att\u00a0sakna n\u00e4r jag kommer hem; att alla m\u00e4nniskor \u00e4r s\u00e5 varma och v\u00e4nliga, och uttrycker \u00f6ppet sina k\u00e4nslor med ord och ber\u00f6ring, med ett konstant leende p\u00e5 l\u00e4pparna.”<\/p>\n
F\u00f6r tillf\u00e4llet jobbar jag i \u201dAmor\u201d d\u00e4r jag sk\u00f6ter bebisar. P\u00e5 f\u00f6rmiddagen g\u00f6r vi fysioterapeutiska \u00f6vningar och b\u00f6jer till exempel och stretchar barnens f\u00f6tter och h\u00e4nder, s\u00e5 att de inte ska stelna. Klockan 10 har vi mellanm\u00e5l. Eftersom det finns nio barn i gruppen men bara en sk\u00f6tare och tv\u00e5 volont\u00e4rer (jag och en av tyskarna) tar det ganska l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n alla barnen \u00e4r matade. N\u00e4r alla \u00e4tit tar vi barnen till parken som \u00e4r inom projektets fastighet, s\u00e5 att barnen ska f\u00e5 lite frisk luft. P\u00e5 lunchpausen pratar jag med de andra kollegerna igen samtidigt som vi \u00e4ter br\u00f6dsoppa och ris med \u00e4gg.<\/p>\n
<\/p>\n
N\u00e4r vi efter\u00e5t matat barnen f\u00e4rdigt \u00e4r det dags att byta bl\u00f6jor igen och s\u00e4tta barnen p\u00e5 tupplur. N\u00e4r barnen sover slutar ocks\u00e5 min arbetsdag. Idag ska jag tr\u00e4ffa min kompis Julia efter jobbet och g\u00e5 p\u00e5 gym med henne. Julia kommer fr\u00e5n \u00d6sterrike och vi l\u00e4rde k\u00e4nna varandra p\u00e5 VASE:s (den lokala ICYE:s) start l\u00e4ger, n\u00e4r vi f\u00f6rst kom till Ecuador. Nu tr\u00e4ffas vi flera g\u00e5nger i veckan och bland annat reser mycket tillsammans\u00a0under helgerna.<\/p>\n
P\u00e5 gymmet tr\u00e4nar vi f\u00f6r i ett par timmar, samtidigt lyssnande p\u00e5 reggaeton, som \u00e4r den mest popul\u00e4ra musikstilen h\u00e4r. Jag har l\u00e4rt mig att gilla reggaeton mer och mer och allteftersom min spanska f\u00f6rb\u00e4ttrats har ocks\u00e5 lyrikerna blivit mer klara. Idag t\u00e4nker vi lyxa det till efter gymmet och tar en Uber till Crepes & Waffles som blivit mitt favoritmatst\u00e4lle d\u00e5 jag vill \u00e4ta n\u00e5got mer \u201dv\u00e4sterl\u00e4ndskt\u201d. Vi b\u00e5da best\u00e4ller v\u00e5fflor med nutella och banan och smaskar dem i oss medan vi planerar p\u00e5 v\u00e5r resa till Otavalo, en stad ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar nord om Quito.<\/p>\n
N\u00e4r jag kommer hem \u00e4ter jag middag tillsammans med min host-syster Saskya. Vi pratar om v\u00e5ra dagar och om lokala nyheter. Saskya ber\u00e4ttar att det varit en liten jordb\u00e4vning idag p\u00e5 kusten. Lyckligtvis orsakade den inte n\u00e5gra skador, men \u00e4nd\u00e5 rekommenderar hon mig att inte \u00e5ka dit under
\nn\u00e4rmaste tiden.<\/p>\n
Klockan \u00e4r redan tio n\u00e4r jag \u00e4ntligen g\u00e5r upp p\u00e5 mitt rum och g\u00f6r mig redo f\u00f6r att g\u00e5 och sova. Jag tog m\u00e5nga b\u00f6cker med mig fr\u00e5n Finland och varje kv\u00e4ll innan jag somnar l\u00e4ser jag tills jag \u00e4r f\u00f6r tr\u00f6tt att forts\u00e4tta. N\u00e4sta dag vaknar jag igen 6:30 till gasbilen och \u201del gaso\u201d -s\u00e5ngen.<\/p>\n
Text: Anna Peltonen
\nBilder: Corinna Denk<\/p>\n
Artikeln har publicerats i MaailmanVaihtoa \u2013 Volunteers’ Voices 1\/2019.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hur ser en volont\u00e4rs vardag ut i ute i v\u00e4rlden? F\u00f6lj med Anna Peltonen p\u00e5 en resa till Quito i Ecuador f\u00f6r att se hur en dag p\u00e5 ett daghem f\u00f6r utvecklingsst\u00f6rda barn ser ut. 6.30 Upp och till frukost med host-mamma Solstr\u00e5larna v\u00e4rmer mitt ansikte. Jag h\u00f6r hundarna sk\u00e4lla och bilarna k\u00f6ra. S\u00e5ngen b\u00f6rjar; […]<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":10769,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-10772","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n